tisdag 13 september 2011











Jag har nu harvat igenom en säsong som i stort sett varit befriat ifrån cykling för egen del vilket på många sätt har varit skönt men på andra sätt så skulle jag kunna ha känt det som att jag saknat cyklingen...men nej, faktiskt inte!
Jag hann dock läsa ovanstående bok. =)


Jag har haft mer än fullt upp och lite till. För 4 veckor sedan t ex så bodde jag på Scandic Sergel Plaza mitt i hufvudstaden och hade det finfint med sin glänsande välpolerade mässing och flådiga fåtöljer.


I ärlighetens namn så hade en skata (fågelvarianten) uppskattat glansen ifrån mässingen, själv orkade jag liksom inte bry mig, det var ett hotell, hotell har en säng och man får frukosten serverad i restaurangen när man vaknar och därför älskar jag hotell. Man går in i rummet och stupar framlänges, vaknar efter 2 timmar med kläderna på, klär av sig och somnar om, vaknar och har maten serverad. Skitbra & nästan som hemma förutom att istället för att det är min kära sambo Bea som ligger sidan om så är det en husvill triathlet som jag inte hade hjärta att lämna på gatan, i ett tält eller var han nu tänkte sova, jag aktade mig noga för hon-varianten med tanke på Bea-monstret som kan anfalla hårt och länge...


Whoaaaaaa...


Jo jag var arenaansvarig på SM & Svenska cupen i triathlon 2011, dvs i år... ;)
På Kalmar Triathlon vart jag t o m SM-general vad det nu innebar förutom ÄNNU mindre sömn...Jo tjenare, titlar är jättebra, speciellt om de skrivs på papper för då går de att använda när toapappret är slut i BajaMajan!


Hur som haver så hade jag anmält mig till Kalmar tidigt i vintras för att kämpa igenom Kalmar "Ironman" i egenskap av tävlande (Jag ser inte varför det inte skulle bli en IM!) Och efter diverse mailväxling så slutade jag som att vara den person som var med och arrangerade hela kalaset och så här efter säsongen så var jag även tävlingsledare för Helsingborgs triathlon och därmed högst ansvarig samt även för SAILFISH Across Öresund Swim vilket är prexis vad det låter som, en simning över Öresund. Inte så bara kan jag lugnt konstatera i efterhand!


Det är inte en piss i Mississippi att arrangera en tävling vare sig det är ren tävling eller ett rent motionsarrangemang, förutsättningarna är de samma. Att år efter år sedan jag började cykla i åtta årsåldern ha deltagit i diverse arrangemang betalat ett par tior för att få vara med och ibland gnällt på att anmälningsavgiften varit hög så gnäller jag inte längre. 


Öresundssimningen tog jag 300 pesetas för och det gick inte ens runt! Jag hade utgifter för kommunikationsutrustning, bränsle till 3 båtar på ett par tusen och mat till de tävlande var en välkänd restaurang i HBG saltade notan för deltagarna som jag delvis fick ta ur egen kassa för att kompensera...


Gnälla? Nix, jag flyttar hela minkemanget med även strandbotten som perspektiv vilken inte är varken gångbar eller simbar.
Nästa ställe utanför nya kallis som står klart i april 2012 är en fröjd för fossingarna! Start i knähögt vatten! 


Finge jag råda så hade Sveriges högsta idrottsliga utmärkelse på idrottsgalan gått till ÅRETS FUNKTIONÄR & de tilldelat priset till den som sov minst... 


Det är egentligen totalt vansinne och ren galenskap på en och samma gång vad dessa funktionärer bränner ner i tid och arbete på ett arrangemang. Jag är helt säker på att både förhållanden och det ordinarie jobbet tar rejält stryk av att man är rejält engagerad i föreningslivet oavsett sport. Allt det slit man lägger ner är ett heltidsjobb som man utför gratis utan någon som helst ersättning för jobbet.


Visst låter det fint med fria hotellnätter, gratis jättefrukost, milersättning & matersättning. Men när du halvt morrondrucken sätter dig på din MC som du köpte NY den 26 mars i år för att köra de 63 milen hem när den redan har 1325 mil på mätaren efter årets sista tävling så är det inte lika kul, speciellt inte som 45 av milen betas av i ösregn och du vet att du har cirkus 5-6 timmar att köra...


När jag körde UPP till stockholm AXA triathlon regnade det 62 mm i Nyköping...under tiden jag körde där, (2h) vilket är det mesta som trillat där sedan mätningarna började, konstigt att jag blev sur i 2 bemärkelser!!! När tidningen BIKE BADADE med det regnställ jag har under ett test blev de blöta i knäppningen och jag hade vattengympa på MCn för att hälla mig varm....


Varför kör man hoj i detta jefvela väder och varför lägger många människor ner så oerhört mycket tid och engagemang i något som i slutändan genererar ingenting för dem själva mer än en klapp på ryggen. Är det ens någon som vet namnet på personen som var drivkraften bakom förra eventet de var på?


Nope, som jag trodde...


Jag fick förfrågan och har ännu ej svarat att inför 2012 ska jag eventuellt:


*Vara med och driva Svenska triathloncupen


*Vara med och driva SM & RM i triathlon


*Vara projektledare/Banchef för Helsingborgs triathlon


*Vara projektledare för Gotlands Triathlon


*Vara projektledare för Øresound Ultimate triathlon (Arbetsnamn)...(Sveriges 2a triathlon på Ironman distans!)


*Vara projektledare för SAILFISH Across Øresound Swim (Som 2011)


*Vara projektledare för Navark Sally Bauer Øresound race (ren tävling)


*Vara projektledare för Brosimmet 2012 (Malmö-Köpenhamn)


Som ni kanske fattar så har jag en del på mitt samvete då ovanstående innebär en del feta avslöjanden om nästa års förfrågningar/åtaganden...och min sambo är faktiskt lyckligt ovetande då hon inte är det minsta intresserad av det jag håller på med... =)


Mellan arrangemangen är det kul om man kan koppla av...


...i år kopplade jag av med att vara Ledar-MC under Åstorps CK´s cuptävling i början på maj (var det va?) Helt enkelt skitkul! 
Jon W som var tävlingsledare och resten av Åstorparna uttalade att de var nöjda med min & de andras insats åxå och det är ju bra! =)


Samtidigt återstår ju frågan om jag får det högt eftertraktade jobbet och vilket engagemang jag då måste släppa? att den egna importverksamheten får stryka på foten är ganska självklart & SM samt Svenska cupen 2012 blir nerlagt för egen del och sedan återstår en hel del arrangemang som jag har fått ta en rejäl funderare över.
Jag vet vad jag prioriterar så däri ligger inte problemet men att jag avslöjar vad beror helt och hållet på utgången av min strävan att få mitt drömjobb. Får jag inte det så biter jag ihop och går vidare, får jag det så hänger några arrangemang och åtaganden löst men inte alla.


Satsningen på Ö till Ö är prioriterat då jag för 2 veckor sedan blev övertalad av Andre Fält som är en gammal elit-tjosan i triathlon ifrån den gamla goda tiden i början på 90-talet som jag slogs mot då att vi ska köra Ö till Ö 2012, jag sade JA efter 1 minuts funderingar, man måste ju ha ett mål...damned, när jag skadade knäet förra året så fortsatte jag med styrketräningen för att ha något att göra så nu är man 92 kilo fläskberg istället för 81 kilo triathlet och visst muskler väger mer än fett, visst det ser snyggt ut i spegeln...men röven vad det är mycket att släpa på...


...I torsdags vägde jag 88,5 efter 19 km löpning på badrumsvågen och idag 91,8 efter att ha satt personbästa på min egen löprunda härhemma efter 12 försök...


Under 45 minuter på 10 km! =) 


Jag måste bara gå igenom över 9 timmar av 38 gånger upp & ner i vattnet vid 10 km simning eller 54 km löpning vilket är lite mer än att klara milen under 45 minuter...




Den siste idioten är inte född än...tro mig!

måndag 12 september 2011

Livet tar oanade vändningar...fort!



Från att ha lagt ner hela min själ i att arrangera SM & Svenska cupen i triathlon, Helsingborgs triathlon & SAILFISH Across Öresund Swim så har nu turen kommit till ett företag!
Sista ansökningsdagen för ett specifikt arbete var den 7 september, jobbet på annonserades den 30e augusti och däremellan sökte jag det.


Under hela augusti var jag så upptagen av alla tävlingar som upptog varje helg i nämnda månad och mer därtill att jag helt enkelt inte hade tid att ens fundera på september, men när 1 september kom tittade jag in på arbetsmarknaden, sökte jobbet och började därefter sy ihop verksamheten för att sparka igång kolfiberimport av cykelralaterade produkter vari jag & triathleten.se ska samarbeta. I söndags strax efter 16.00 så ringde det dock i telefonen. Damen i andra ändan representerade personalrekryteringsföretaget DREAMWORK och vi hade en pratstund samtidigt som vi gick igenom mitt CV som hastigast.
Senare på kvällen satt jag på Facebook när det poppade upp ett mail ifrån damen var hon frågade om hon fick träffa mig redan dagen efter vilket var idag måndag. Självklart fick hon det och efter en halvtimmes intervju var hon ställde ingående frågor om min person, mina åsikter, mitt kunnande, mina mål osv så slår hon ihop laptopen och säger att jag är en av hennes kandidater!


Totalt sju sökande var kvar efter sållningen, en fick ett nej och en fick ett tveksamt kanske och jag fick ett definitivt JA! =)
JA´et gäller att nu ska jag få träffa ledningen för företaget som söker en ny produktchef då den nuvarande ska åta sig uppgiften att expandera företagets verksamhet i Europa vad jag erfarit.
Nu är det dock 4 kandidater kvar och en eller 2 av dem är mina närmaste konkurrenter om jobbet.
Det som känns bäst just nu även om jag inte har några som helst garantier för att jag ska få jobbet är att jag under intervjun kanske svamlade till det vid något enstaka tillfälle pga nervositet, ändå var fullständigt trygg med mina uttalanden. Jag har liksom en tillit till mig själv och vet hur jag fungerar i olika situationer och att det viktiga för mig är att jag har en fast förankring i det jag säger.


Jag ger mig aldrig in i diskussioner var jag är osäker eller anser ligga utanför mitt vetande och kunskapsnivå då jag är fullt medveten om att jag då aldrig kan försvara mina uttalanden i diskussionen. Bättre då att vara ärlig och helt enkelt upplysa den enskilde eller omgivningen att ämnet ligger helt utanför mitt kunskapsområde.


Så kände jag aldrig idag, inte en gång!


Jag är bombsäker på mina kunskaper inom området var företaget söker en produktchef och jag är övertygad om att jag har massor att tillföra. Det jag är mest brydd över egentligen är att jag inte är tillräckligt lyhörd, envis som jag är men det måste jag verkligen koncentrera mig på.
Jag känner att jag är det men måste bli det än mer nu. Patrik Borg min gode vän som tidigare i år  fick SITT eftertraktade jobb som kontorschef på Sparbanken Öresund i Rydebäck sade till mig i somras när det var som mest att göra inför Helsingborgs triathlon att jag måste lära mig att bli mer ödmjuk. Patrik har fullständigt rätt! Det är mitt gamla militärjag som ibland tar överhanden när jag går fram till försynta damer och herrar och pekar med hela handen...


Visst, man får saker gjort på det viset men med lite eftertanke så undrar jag i mitt stilla sinne om de ens ids visa sig igen inför "den där"?
Jag har en enorm respekt för detta företaget var jag nu sökt jobb och dess grundare samt dess folkliga framtoning och även om jag känner att jag har en hel del idéer att tillföra så ser jag det som min primära uppgift att först ta bort hyllvärmarna och därmed föra in de produkter som ligger mer rätt i tiden och sedan lyfta fram mina visioner ett steg i taget som jag hoppas kan utveckla segmentet ännu mer.
Det är ingen liten kvartersbutik vi pratar om då de just nu omsätter ca 5 miljarder SEK och har som mål att omsätta 10 miljarder inom 5 år och de är på god väg då omsättningen 2009 ökade med 20%. Troligen kommer vinsten att stagnera i år medan omsättningen ökar vilket känns naturligt.


Jag ser mig lite som plockad ifrån idrottsledning in i företagsledning var de gemensamma nämnarna är fler än man tror. För mig handlar det om att lyfta fram gruppen, att plantera en idé i gruppen så att gruppen eller den enskilda individen själva  tror att det var de som kom på det.
Metoden är ju inte ny men definitivt en av de mest effektiva för att få en grupp att på ett positivt sätt sträva efter samma mål. 
En annan aspekt som jag nämnt tidigare i bloggen är att vi plockar inte ihop banan på tävling förrän alla är i mål och det är också en faktor som kan översättas till andra språk.
I den Franska främlingslegionens artikel 7 i "Code d´honneur" vilket är ett slags tio budord för legionärer så handlar det om att man man överger ingen och respekterar sina fiender, lite långsökt jämförelse kan kanske tyckas men varför tror ni att jag förstår franska perfekt...


Som ledare inom idrotten så handlar det mycket för mig att lyfta fram de personer som besitter en förmåga att lyckas men som kanske saknar självinsikten att göra det, om jag hejar fram en löpare/löperska och hela tiden under loppets gång talar om hur duktig vederbörande är så har vi båda lyckats när mållinjen är passerad. Allt handlar inte om att komma först, allt handlar om att slutföra det man kom för att göra, lyckas man inte så är det nya tag tills man lyckas. Viktigast är att inte ge upp.

Mattias Koch som är vän till mig genom IS Göta och senior partner i Söderberg & partners sa till sig själv under Kalmar Ironman efter att ha simmat 3960 meter och cyklat 18 mil...

"-Skönt, nu är det bara en marathon kvar!"

Fundera på det ett tag... 

lördag 10 september 2011

Planering inför Sveriges 2a järnman...

(Klicka på bilden för att göra den större.)


*Tror på tomtar?


*Tror på troll?


*Tror på UFO?


*Tror på...


Listan kan göras hur lång som helst och om man eliminerar allt det som anses omöjligt kan bara det som återstår vara sanningen...


Var och en tolkar saker på sitt eget sätt därav bilden ovan.


Att inse att min dag igår handlade om att jag och min sambo begav oss till Ängelholm och Klitterhus för att reka inför nästa års tävling som är Sveriges andra på Ironmandistans.


Vidare handlade den om att jag tagit fram en triathloncykel färdigbyggd eller obyggd till de som önskar och det är en del intresserade, i alla fall till det priset.


Om man åker och hejar på sitt lokala fotbollslag när det är match så reagerar ingen men om ens liv kretsar kring triathlon, ja då är man en tok eller i minsta fall udda.


Låt gå för det helt enkelt.




Som  sagt så åkte vi till Klitterhus då min sambo hade en idé om att där fanns en plats som kunde var idealisk till triathlonen som fått arbetsnamnet; "Oresound Ultimate Triathlon" men var namnet ska ändras då lokaliseringen är Skälderviken mellan Kullaberg och Bjärehalvön.
Väl där så gick det upp ljus på ljus då platsen helt enkelt är idealisk för en järnman, det tilltänkta växlingsområdet är en gräsmatta omgärdad naturligt av tjock vegetation bestående av nyponbuskar vilka du inte tar dig igenom frivilligt och med en in/utgång mot havet och en in/utgång på motsatt sida.


Simning in mot havet och cykel in/ut på motstående sida och därefter löpning ut mot havet och mål vid klitterhus restaurang 300 meter längre söderut. Goda parkeringsmöjligheter och förlagt efter mitten på augusti var det inte krockar med Någon medel eller långdistanstävling, övriga distanser blir det svårt att ta hänsyn till då denna tävling framför allt inte riktar sig till triathleter av klenare virke. Jag skämtar inte när jag säger att det minst ska vara den tuffaste triathlontävlingen i Norra Europa var säkert hälften inte klarar av att slutföra.
Jag lockar med prispengar och summan ska vara högst av de Svenska tävlingarna i alla fall och baserar sig på antalet anmälda. 10 anmälda á 1200:- styck ger 6000:- i prispengar osv.


Därför säger jag också att ettan vinner totalsumman medan tvåan får blommor, det måste vara en rejäl utmaning då jag hoppas att de riktigt inbitna dyker upp även ifrån våra grannländer.


Vad är det som ska göra denna bansträckning så särdeles tuff då?


Jo simningen går i Skälderviken med varvning runt bryggan på klitterhus var publikum kan stå mitt på den stora bryggan och så att säga stå mitt i simningen vilket jag ser som mer än publikvänligt med start till höger om bryggan och uppgång till vänster och därefter ca 100 meter fram till växlingsområdet.


Cykelsträckningen viker lite norrut och tar deltagarna först genom småbåtshamnen och vidare mot Barkåkra för att ta cyklisterna slutligen till Hallandsåsen var de kommer att bli varse om att Skåne är definitivt inte platt. Minst 7 rejäla stigningar på en 2 varvsbana vet jag kommer att ta sänka många triathleter och mest lämpliga cykel här är inte en tempo/triathloncykel då detta handlar om rena bergsetapper. Idealet är en lättviktsracer med kompaktvevparti 50-34 fram och ex 13-28 låg utväxling på kassetten bak, aerobars kan man ha om man vill men är knappast något man tjänar alltför mycket på på denna banan.
Läser man det jag skrivit så låter man sig förstå att cykelbanan är riktigt riktigt tuff, jag har själv kört denna runda som baserar sig på en lokal motionsrunda kallad Vasserundan vilken är uppkallad efter CK Fix motionären Vassilidis Diamantopoulus en glad gymnasielärare ifrån Helsingborg som är en god vän till mig.


Jag själv startade min karriär som cyklist i åtta årsåldern  och har harvat igenom en och annan backe under drygt 30 år och kan säga att denna rundan sållar agnarna ifrån vetet...


...och därefter ska man springa en maraton.


Maran är inget som får en att sova gott om nätterna heller då den inleds med ca 3 kilometer på asfalt och sedan fortsätter över grusvägar, torvade löparspår, skogsstigar, traktorstigar för att sedan avslutas med någon km asfalt.


Det var första varvet... ;)


De sista 3 km är också asfalt, bra va?


Således är den avslutande löpningen ett rent terränglopp med minst sagt skiftande underlag.


Prissumman lockar men det är inga lättförtjänta pengar!


Vad tror ni om det kära vänner?


Parkeringen som bilden inte tillgodogör men här får utan vidare plats ca 1000 bilar, grönområdet skymtar till höger omgärdat av nyponbuskar. (Jodå det är våran Ford ifrån våran gård!)
Från höger kommer man ifrån havet och nergången till växlingsområdet sker vid soptunnan via en smal stig, löpningen sedan fortsätter rakt söderut i bild var man viker ner vänster.
Uppgången ifrån simningen med bryggan centralt, kalldusch direkt till höger i bild. Start till höger om bryggan, uppgång till vänster.
 Växlingsområdet, cykel in/ut längst ner till höger, bilparkeringen direkt till vänster.
Uppgången ifrån simningen var man går ner till växlingen ca 2 meter till höger om soptunnan/lyktstolpen. Byggnaden till höger i bild är omklädning och bastu som tillhör kallbadarna Ispiggarna i Ängelholm.
Bryggan sett längst utifrån, Klitterhus restaurang skymtar till höger, utanför bild till vänster finns Bunker bar, ett sommarställe.

torsdag 8 september 2011

Ö till Ö 2012!

Redan nu är det dags att spänna bågen inför 2012s stora utmaning tävlingen Ö till Ö.
Min gode vän Andre fält la ut en förfrågan om det var någon som ville ställa upp i hans lag då Mattias Koch & Paul Hübenbecker redan hade initierat att de skulle deltaga med laget Söderberg & Partners.


Jag var givetvis inte sen att nappa och inledde med att rådfråga Erik Strand som jag är bekant med och som slutade 3a tillsammans med Joakim Axelsson kom på andra plats förra året i tävlingen med sitt lag. Rätt personer att fråga således. Den viktigaste frågan är ju ryggsäck och skor då man kommer att simma med dem på under tävlingen som utgörs av 10 km simning och 54 km löpning var man studsar upp och ner i 12 gradigt vatten inte mindre än 38 gånger.


Tävlingen är den tuffaste i sitt slag i världen och vårt mål är just det, -Målet!
Att vinna en tävling som denna är det inte tal om för två avdankade triathleter i 40+ kategorin utan för oss gäller det främst att genomföra eskapaden.


Redan nu trillar svaren in på materialfrågorna som jag krokat ut till den svenska eliten. Det har sina fördelar att vara arrangör och känna de här förmågorna då man får en hel del tips och tricks som man annars kanske inte fått pga att man tipsar kanske inte sina absolut närmaste konkurrenter.


För min och Andres del så har både träning och planering redan börjat!


Den som lever får se! =)


Tävlingen genomfördes den 6 september i år och vinnare blev Antti Antonov & Björn Englund:

Ö till Ö 2011


Press

Press Release 2011-09-05 | Ladda ner pressrelease och bilder

Rekordfart i Ö till Ö

En av världens tuffaste och mest krävande endagstävling, Ö till Ö, fick ett något oväntat segerpar. Antti Antonov och Björn Englund från Stockholm visade att de behärskade simning och löpning i skärgården bäst och vann på nya rekordtiden nio timmar och sju minuter.
– Det var vårt tredje lopp tillsammans. 2009 gick bra. Då blev vi tvåa. I fjol var ett fiasko, men nu fick vi vår revansch, sade Björn Englund efter seger.
Paret Antonov/Englund var snabbast över de cirka 65 kilometerna mellan Sandhamn och Utö i Stockholms skärgård, dvs en sträcka som motsvarar närmare två Lidingölopp och 3,5 Vansbrosimningar i en följd. 20 öar och lika många vattendrag ska avverkas och det kräver sin man.
– Det var besvärligt i år. De långa simningarna var värst. Det blåste ganska hårt från sidan och vågorna tog ut sin rätt, säger Antti Antonov.
Det skiljer 18 år i ålder mellan de två segrarna Antonov 46 år och Englund 28 år. Men de trivs tillsammans och berättade att de skrattade mycket under loppet.
– Det är ett tufft lopp och det gäller att hålla humöret uppe. Det fungerar inte att man gnäller på varandra. Men vi har kul och vi kommer nog tillbaka nästa år eftersom första pris är en start i nästa års Ö till Ö, säger de.
Men trots ganska mycket vind så blev det ny rekordtid, tre minuter snabbare än förra årets segrare Jonas Colting – som var storfavorit även i år Men Jonas partner Björn Andersson blev sjuk och efter drygt halva tävlingen tvingades de bryta.
– Björn mådde inte bra och efter ett tag blev han ordentligt illamående och yr. Han ligger och sover nu, berättar Joans Colting och fortsätter:
– Jag märkte tidigt att det gick trögt och till slut gick det inte längre. Men jag lastar honom inte. Det kunde varit jag. Björn och Antti är värdiga vinnare, men vi var i ledningen när vi bröt och jag tror vi hade vunnit, säger Jonas Colting.
Tvåa blev Lars Ekman och Per Berg blev tvåa slagna med cirka 20 minuter.

 Foto: Jakob Edholm


tisdag 6 september 2011

Inte bara arrangör men lite ändå...

Blev till att vända kepsen och sikta på lite motvind först och sidvind sen. Jag satsade på vägen mot Välinge var det viker in en lång grussträcka som slutar i Rögle, den lilla byn som gett namn åt hockeylaget. I Rögle finns en liten tjärn på kanske 15 x 30 meter och det var på den tjärnen allt började.
Dock gav jag mig inte bort mot Rögle utan följde grusvägen tills att den mynnar ut i ett kors och vek sedan höger in på en traktorstig, idag skulle det bli terränglöpning och rekning.

Invid Strövelstorp där jag bor så finns det en vandringsled som heter Vegeåleden som går i en del obanad terräng. Inför nästa år är ju planen att dra igång Øresound Ultimate Triathlon,en tävling som mer kommer att påminna om NORSEMAN än en sedvanlig triathlon. 

Distansen som ska forceras är dock Ironmandistans.

Tankarna har funnits där länge om denna totala idioti till tävling och det är väl just idiotin som gör att de mest garvade dras till en tävling av denna kaliber. Min tanke är att simningen ska genomföras i Skälderviken med Växling i Sibirienskogen vilket ramar in tävlingen bra, jag ska bara hitta ett bra växlingsområde först och sedan så drar jag cyklingen upp på flera branta stigningar uppe på Hallandsåsen för att riktigt plåga livet ur deltagarna för att sedan avsluta med en löpning som bitvis går i obanad terräng och i övrigt innehåller i stort sett ingen asfalt mer än kortare sträckor. Traktorstigar, skogsstigar, grusvägar och obanad terräng är huvudmedecinen för en misslyckad marathon...

Och det slutar inte där, första helgen i september mörknar det vid 20.30 så den avslutande löpningen måste ske med pannlampa OCH så måste man hålla sig med hydrapack själv, dock med möjlighet till påfyllning på de få vätskestationer som finns och sist men inte minst så kommer hälften av deltagareavgifterna gå till prispengar som ettan får.
Tvåan får blommor...

Jag räknar kallt med att knappt hälften går i mål och resten bryter! Jag har själv cyklat den tänkta cykelbanan som i sitt ursprung är 225 km lång men som jag kortar ner till 180 km och jag var inte tuff efteråt kan jag säga så bara där sållas agnarna ifrån vetet. Lockar det då? 

Jag hoppas det! Alla topptriathleter är utfattiga! =)



måndag 5 september 2011

SAILFISH Across Øresund Swim och summa summarum 2011...

Med ovanstående som avslutning på en lyckad säsong var jag plöjt igenom en vintertriathlon i Helsingborg, Helsingborgs triathlon som projektledare/Banchef och Svenska triathloncupen samt SM som arena ansvarig så kändes det idag söndagen den 4 september som en oerhörd lättnad att allt är över på det viset att allt gick jättebra.
Jättebra för mig som arrangör är när ingen skadar sig och arrangemangen i stort flyter på utan incidenter.


Visst var jag med om att det t ex i SM i Halmstad upptäcktes rejäla missar i skarpt läge när Gunnar ifrån tidtagarföretaget Neptron vrålar: -MANNE, JAG FÅR CYKELTIDER!!!
Jag springer sedan i vild panik och raggar upp 5 fuktionärer mitt under pågående tävling för att separera igången till växlingsområdet från simmare och cyklister vilket inte hade skett så när triathleterna på sprint SM kom upp ur vattnet så sprang de över cykelmattan. Vi löste det dock och tiderna på de första fem justerade Gunnar ifrån Neptron till rätt mellanskillnad så allt blev bra till slut ändå.


Dock fanns det arrangörer runt om i Sverige som hade ett underbart arrangörsled var ingenting överhuvudtaget fallerade och allt flöt perfekt...förutom att tävlingen var lokaliserad i långtbortistan...


INGEN tjänar på att bedriva gärdsgårdserier i Sverige var tävlingen pågår på en ort långt ifrån tättbebyggt område var inte ens de sanna entusiasterna hittar in. För att triathlon, duathlon och open water evenemang ska kunna växa så MÅSTE man hitta in i städerna!
JA, det är mer komplicerat att dar in tävlingar till city och ja det kräver tre gånger så mycket jobb men det är absolut värt det. Det finns INGA sponsorer som är intresserade att någon vrålar ut deras budskap i korpilombolo om ingen lyssnar, framför allt inte deras potentiella köpare...


Många tycker att det är kul att de drev igenom ett så bra arangemang etcetera etcetera men om bilister bryter igenom de avspärrade vägbanorna för att de bokstavligen skiter i vad arrangemanget innebär samt i övrigt inte ens kan stava till triathlon, ja då har organisationen misslyckats! Det är oerhört viktigt att inte bara antända 12 pundskanonerna på att få en så fin och välarkitekterad tävling som möjligt med tält som står med millimeterprecision utan att ta tag i allmänhetens axel och rycka med dem i tävlingen. I Frankrike och Italien är cykel t ex en folksport likväl som fotboll och lockar tusentals åskådare som förlikar sig med sina hjältar, i Sverige prejar de ner cyklister i diket om de inte flyttar på sig självmant för att bilisten ska fram...


Jodå, det är dagens sanning och ingen liknelse samt har inträffat 4 gånger vad jag själv känner till, bland annat så hände det Camilla Lindholm som är regerande europamästarinna i Powerman duathlon. Själv blev jag mycket sorgsen över det inträffade då Camilla och hennes sambo Patrik är personliga vänner till mig. Föraraen i hennes fall körde bara vidare och glider fortfarande omkring där ute utan samvete. Man tror inte det är sant men som gammal cyklist så vet jag att det är rena vilda västern ute på vägarna var folk skiter i vilket bara de tjänar 30 sekunder. Det måste till en attitydförändring och om jag lobbar för triathlon så har jag räddat i alla fall både löpare och cyklister ifrån Evel Knevels framfart.


I OW (Open Water) behöver man mest jobba för att göra antingen publiknära tävlingar eller satsa på event som har med extrem uthållighet att göra. Öresundssimmet som jag arrangerade den 3e september är ett bra exempel på hur ett sådant event tar form!
En kompis till mig som jag har en historia med inom triathlon sådde fröet att vi skulle simma mellan Råå i södra Helsingborg och ön Ven i Öresund och sedan klev Hanna Gustafsson ifrån Malmö kappsimningsklubb in i diskussionen & manade till att vi skulle simma det anrika Öresundssimmet istället. Då jag klev in som aktör så tog jag tag i det av ren vana eftersom jag som sagt haft en del med arrangemang att göra det här året och kände att om det ska bli verklighet av det här så är det bäst att göra det ordentligt!


Öresundssimningarna har ju dock mycket gamla anor och har tagit fram berömda damer som Sally Bauer vilken är Skånes mesta sundssimmare och till en början så tänkte jag faktiskt namnge detta sundssim men visste inte med vad då Generalagenten för SAILFISH våtdräkter Henrik Sarikoski på triathleten.se klev in och ville sponsra. Jag hade ju redan sedan tidigare kontakt med Henrik då han var med på varenda SM och cuptävling i triathlon samt att vi redan inlett ett annat samarbete. I det läget hittade jag bara på  SAILFISH Across Øresund Swim lite sådär ogenomtänkt och direkt taget ur luften den lilla tiden jag hade att gå och fundera på Stockholm AXA triathlon.


Nästa år är namnfrågan inget att diskutera...
Navark Sally bauer Øresound Swim...


Varför?
Sally Bauer är ganska självskriven som en person man förärar namnet åt denna OW simtävling som är en av de tuffare simningarna i världen faktiskt och att sedan internationalisera namnet är inte konstigare än de deltagare man vill locka med medföljande publik. Att Navark.se sedan får sig en släng av den rejäla sleven bottnar i att om man lånar ut båtar i halvmiljonklassen till denna tävling så frågar i alla fall inte jag efter mer! Palle Karlsson och John Leonard ska ha all heder som finns för denna goodwill!
De begärde att vi skulle tanka upp bränslet vi använde och stack åt oss en VHF radio värd ca 6000 SEK  plus att Navark.se ´s John Leonard ställde upp direkt när jag förklarade situationen om att jag behövde en båt för att låta SVT filma deltagarna inför reportaget i sydnytt som tog plats den 25 augusti.
Utan Palle och John hade jag inte skrivit ett dugg om detta just nu av det enkla skälet att det inte blivit av om de inte ställt upp!




Nu är Öresundssimmet att anse som etablerat och för mig som idag söndag precis har landat efter eventet känns det som att jag har skapat en milstolpe i Open Water simningens historia internationellt sett. Vi fick oerhört mycket uppmärksamhet ifrån media och jag har nära och kära som insett betydelsen av detta evenemang. Öresundssimningen mellan Kronborg & Pålsjöbaden har en oerhörd genomslagskraft ibland många då det är ett företag som pågått i över 100 år under mer eller mindre organiserade förhållanden. Samtidigt som att det är en dröm för många att genomföra Öresundssimningen så vill jag personligen se den drömmen förverkligas för de nio deltagare som strömmen tog och höll fast i.


Den av er som läser detta som tror att det är en smal sak att simma över Öresund bör nog tänka om...REJÄLT!!!
Tar strömmen dig och du hamnar ur kurs så är det stört omöjligt att komma till tätt riktning igen, ta två armtag framåt och du hamnar 2 meter i sida!
Jag bevittnade själv i ledningsbåten hur Lars Olvén, en tapper triathlet på 53 år låg i Öresund med sikte på en boj i farleden var han försökte komma till Pålsjöbaden. Jag och mina 2 räddningsdykare plus den simmare vi plockat upp som insett sina begränsningar begav oss för att kolla upp och räkna in deltagarna i långsam grupp och som var de som startade 30 minuter före de andra för att sedan återvända till Lars Olvén var han låg ensam och simmade med Dansken ifrån Helsingborgskanotiserna i en kajak som enda sällskap. Vi såg han ifrån båten hela tiden men inte hans riktning, men när vi återvände till samma plats var vi lämnat honom på ett ungefär så insåg vi faktum.
Efter ca 15 minuter så låg Lars Olvén kvar på e x a k t samma ställe som vi lämnade honom på! Han hade inte vad vi kunde se förflyttat sig en endaste meter!
Lars Olvén låg och simmade konstant motströms varpå jag blåste i visselpipan som var det medlet jag instruerat Öresundssimmarna att det var det enda det skulle lyssna på. Det var mycket radiotrafik, blipblop på VHF radio och båtljud så jag konstaterade att en hederlig traditionell visselpipa var det simmarna kunde lyssna på och i övrigt koncentrera sig på att simma.


Lars Olvén stannade upp och jag upplyste honom om att han skulle ta sikte på Hittarp var 5 Öresundssimmare redan hade hittat in. I detta läget hade jag 2 tappra räddningsdykare ifrån Helsingborgs dykarklubb DK Delfinen som ställde upp med sina bästa fridykare, oerhört skärpta killar som räknade in simmarna konstant och hjälpte mig att via radio från de andra två båtarna hela tiden veta exakt var varje simmare befann sig hela tiden, med hjälp av grabbarna och tjejen ifrån DK Delfinen och deras RIB i mellangruppen hade jag JÄRNKOLL och mer därtill! Helt underbart!


Vi följde sedan Lars Olvén i ca 20 minuter ifrån NAVARK ONE som var en Örnvik 620 Sport på babords sida medan han simmade in till bryggan i Hittarp och sedan fick vi efter lite skuggboxning simmarna på bryggan att fatta att de måste ta sig ut till NAVARK ONE genom att simma eftersom det är så långgrunt utanför hittarp att jag inte ens med ett djupgående på 80 cm kunde ta mig de 300 metrarna in. Vi försökte men fick flera gånger slå full back i maskin.


När vi väl sedan hade Hans Birgander, Jonas Mellby, Jonas Bergström, Stefan Fahlstedt och Lars Olvén i båten så ärade jag dem som äras bör. Medan vi gick mot Hittarp så släppte jag av simmaren som gett upp på NAVARK TWO, en Beneteau Antares 760 som styrdes av skepparen Fredrik Wahlgren och som var följebåt åt långsam grupp.
När jag hade alla de tappra simmare enligt ovan i båten som de facto hade simmat över sundet men hamnat i Hittarp så gav jag dem skjuts till Pålsjöbaden var jag kunde komma ända in till bryggan. Dock valde jag att rycka på axlarna och tala om för dem att de fick tyvärr simma in då jag tyckte det var för grunt för att gå in....


ALLA var mycket väl medvetna om att jag kunde komma in till bryggan då jag plockade upp dem där på morgonen torrskodda då jag skulle transportera dem över till Helsingör men jag tyckte att de skulle gå i mål i Pålsjöbaden. Först log en av dem, sedan log alla, därefter hoppade alla i och simmade iland. Därefter tog mina räddningsdykare Orio Johansson & Viktor Ferm på sig simfenorna och simmade in till stranden för den goda sakens skull.
De två var de enda av räddningsdykarna som fick bada den dagen!!!


Då Öresundssimmarna började närma sig rännan dök en välbekant båt upp och anslöt, det var sjöräddningens röd-gula RSS Ulla Karin som hade hörsammat mig och anlände med sina två besättningsmän för att bevaka evenemanget. Dealen var att de skulle haka på så länge de kunde vilket de gjorde. Jag skakar lite på huvudet när jag sitter här och skriver och tänker på varför RSS Ulla Karin lämnade oss...


I samband med det arrangemang jag drog arrangerade initierat av Andre Fält & Hanna Gustafsson så kom jag i kontakt med en person som hörde av sig till mig och kom med den fashionabla idén att han skulle ha 10 glada amatörer som skulle bröstsimma över Öresund samtidigt som vi hade vår simning. Låt oss kalla honom X. I min värld så red de på vågen av den stora mediauppmärksamhet vår simning hade fått och drog nytta av allt förarbete jag hade gjort i samarbete med sjöräddningen i Helsingborg & Helsingör, brandkårernas räddningsdykare i Helsingborg och Helsingör, Kustbevakningen i Helsingborg med Peter Widlund och Janne Pettersson  i spetsen, Sjöfartsverkets Anders Alestam vad gäller myndigheter.


I situationen var vi var på väg ifrån utanför Pålsjöbaden till Lars Olvén så mötte jag, Orio & Viktor RSS Ulla Karin igen...


...bogserandes en segelbåt med sundssimmarna ifrån "X" var de bara gled förbi lite molokna, ingen hälsade tyvärr. Jag bryr mig väl inte om det på det viset men de verkade skämmas och hälsade inte ens på oss...surgubbarna...lite trist kan jag tycka. Vill de dra nytta av äkerhetsarrangemangen jag hade skapat runt mitt evenemang så visst, strunt samma, misförstå mig absolut inte. Hade jag fått ett anrop ifrån X grupp som inte hörde till vårt evenemang så hade jag inte tvekat att dra upp varenda en av mina simmare i de andra båtarna och stoppat hela tillställningen om det hade gällt att X´s simmare hade råkat ut för problem! INTE EN SEKUND!


Jag snackar ingen skit när jag säger att för mig var säkerheten allt!
Herrejösses, jag hade 11 av mina klubbkamrater i Öresund som jag umgåtts med hela året plus en del av den kärnan som jag umgåtts med i över 2 år då jag simmat med dem på antingen badhuset eller Filbornabadet i Helsingborg. Jonas Mellby som jag tog emot som SM general på Kalmar Järnman var en av dem jag hämtade upp i Hittarp, en man som jag spenderat åtskilliga timmar i bassängen med under 2 års tid och jag har tränat mycket precis som Jonas!
Säkerheten var allt och jag var som en fåraherde i Öresund, jag hade koll på var varenda simtokskalle var och mina räddningsdykare stod bara och rabblade siffror hela tiden så att jag emellanåt blev yr i pottan! Jag visste exakt var alla var under hela simningen, sanslöst när man tänker efter så här i efterhand hur jag kunde men tänker man till en gång till så var det inte så svårt. De andra 2 båtarna hade 6-8 par ögon som satt och hade hököga på alla sina simmare plus att de kajakister som var satta att hålla färdriktningen låg en meter ifrån sina simmare konstant.


Jag resonerade med mina två räddningsdykare och de var överens med mig att från tillbud till aktion hade det gått under en minut tills de hade varit i vattnet för att fiska upp en nödställd inom vårt synhåll som kan ha rört sig om ca 600 meter. Då lät det fullt rimligt, nu så här framför datorn låter det för bra för att vara sant. Vid eftertanke så hade vi verkligen så bra beredskap av DK Delfinens räddningsdykare!!! De är värda allt beröm deras frvilliga insats kan göra.


Vad jag nu glider in på är att sjöräddningen med RSS Ulla Karin som dök upp hos oss uttalade ifrån första början att OM de har möjlighet så närvarar de och får de ett nödanrop på VHF kanal 16 så blir de tvungna att lämna vilket jag inte funderade mycket över, jag var glada att de dök upp och när de försvann dök de upp nästa gång med en nödställd båt, förvisso med ett gäng molokna sundssimmare ombord från X´s gäng men bättre bortkommen än omkommen...


Hädanefter är det kotym att låta en hel del av inkomsterna ifrån dessa arrangemang gå till Sjöräddningen. Vi var i Öresund och tog hand om våra simmare under 3 timmar, Sjöräddningen befinner sig i beredskap 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, året runt!
Sjöräddningen baserar sin verksamhet HELT på frivilliga insatser av såväl aktiva som att de baserar sin verksamhet på donationer.


Ni som deltog i Öresundssimningen är jag tacksam om ni sätter in den slant ni känner för på det kontonumret ni tidigare fått via Facebooksidan. Detta för att vi ska kunna samla en FET check öronmärkt till Sjöräddningen på Råå.


Stöd gärna sjöräddningen genom att SMSa "SSRS" på 72900 så skänker du 100 kronor. http://www.sjoraddning.se/stod-oss/smsa-en-gava/




Vi avslutade hela vår simning med att äta en god måltid samt att erhålla en unik T-shirt som belöning, ni vet, -been there, done that, got the T-shirt...