Jättebra för mig som arrangör är när ingen skadar sig och arrangemangen i stort flyter på utan incidenter.
Visst var jag med om att det t ex i SM i Halmstad upptäcktes rejäla missar i skarpt läge när Gunnar ifrån tidtagarföretaget Neptron vrålar: -MANNE, JAG FÅR CYKELTIDER!!!
Jag springer sedan i vild panik och raggar upp 5 fuktionärer mitt under pågående tävling för att separera igången till växlingsområdet från simmare och cyklister vilket inte hade skett så när triathleterna på sprint SM kom upp ur vattnet så sprang de över cykelmattan. Vi löste det dock och tiderna på de första fem justerade Gunnar ifrån Neptron till rätt mellanskillnad så allt blev bra till slut ändå.
Dock fanns det arrangörer runt om i Sverige som hade ett underbart arrangörsled var ingenting överhuvudtaget fallerade och allt flöt perfekt...förutom att tävlingen var lokaliserad i långtbortistan...
INGEN tjänar på att bedriva gärdsgårdserier i Sverige var tävlingen pågår på en ort långt ifrån tättbebyggt område var inte ens de sanna entusiasterna hittar in. För att triathlon, duathlon och open water evenemang ska kunna växa så MÅSTE man hitta in i städerna!
JA, det är mer komplicerat att dar in tävlingar till city och ja det kräver tre gånger så mycket jobb men det är absolut värt det. Det finns INGA sponsorer som är intresserade att någon vrålar ut deras budskap i korpilombolo om ingen lyssnar, framför allt inte deras potentiella köpare...
Många tycker att det är kul att de drev igenom ett så bra arangemang etcetera etcetera men om bilister bryter igenom de avspärrade vägbanorna för att de bokstavligen skiter i vad arrangemanget innebär samt i övrigt inte ens kan stava till triathlon, ja då har organisationen misslyckats! Det är oerhört viktigt att inte bara antända 12 pundskanonerna på att få en så fin och välarkitekterad tävling som möjligt med tält som står med millimeterprecision utan att ta tag i allmänhetens axel och rycka med dem i tävlingen. I Frankrike och Italien är cykel t ex en folksport likväl som fotboll och lockar tusentals åskådare som förlikar sig med sina hjältar, i Sverige prejar de ner cyklister i diket om de inte flyttar på sig självmant för att bilisten ska fram...
Jodå, det är dagens sanning och ingen liknelse samt har inträffat 4 gånger vad jag själv känner till, bland annat så hände det Camilla Lindholm som är regerande europamästarinna i Powerman duathlon. Själv blev jag mycket sorgsen över det inträffade då Camilla och hennes sambo Patrik är personliga vänner till mig. Föraraen i hennes fall körde bara vidare och glider fortfarande omkring där ute utan samvete. Man tror inte det är sant men som gammal cyklist så vet jag att det är rena vilda västern ute på vägarna var folk skiter i vilket bara de tjänar 30 sekunder. Det måste till en attitydförändring och om jag lobbar för triathlon så har jag räddat i alla fall både löpare och cyklister ifrån Evel Knevels framfart.
I OW (Open Water) behöver man mest jobba för att göra antingen publiknära tävlingar eller satsa på event som har med extrem uthållighet att göra. Öresundssimmet som jag arrangerade den 3e september är ett bra exempel på hur ett sådant event tar form!
En kompis till mig som jag har en historia med inom triathlon sådde fröet att vi skulle simma mellan Råå i södra Helsingborg och ön Ven i Öresund och sedan klev Hanna Gustafsson ifrån Malmö kappsimningsklubb in i diskussionen & manade till att vi skulle simma det anrika Öresundssimmet istället. Då jag klev in som aktör så tog jag tag i det av ren vana eftersom jag som sagt haft en del med arrangemang att göra det här året och kände att om det ska bli verklighet av det här så är det bäst att göra det ordentligt!
Öresundssimningarna har ju dock mycket gamla anor och har tagit fram berömda damer som Sally Bauer vilken är Skånes mesta sundssimmare och till en början så tänkte jag faktiskt namnge detta sundssim men visste inte med vad då Generalagenten för SAILFISH våtdräkter Henrik Sarikoski på triathleten.se klev in och ville sponsra. Jag hade ju redan sedan tidigare kontakt med Henrik då han var med på varenda SM och cuptävling i triathlon samt att vi redan inlett ett annat samarbete. I det läget hittade jag bara på SAILFISH Across Øresund Swim lite sådär ogenomtänkt och direkt taget ur luften den lilla tiden jag hade att gå och fundera på Stockholm AXA triathlon.
Nästa år är namnfrågan inget att diskutera...
Navark Sally bauer Øresound Swim...
Varför?
Sally Bauer är ganska självskriven som en person man förärar namnet åt denna OW simtävling som är en av de tuffare simningarna i världen faktiskt och att sedan internationalisera namnet är inte konstigare än de deltagare man vill locka med medföljande publik. Att Navark.se sedan får sig en släng av den rejäla sleven bottnar i att om man lånar ut båtar i halvmiljonklassen till denna tävling så frågar i alla fall inte jag efter mer! Palle Karlsson och John Leonard ska ha all heder som finns för denna goodwill!
De begärde att vi skulle tanka upp bränslet vi använde och stack åt oss en VHF radio värd ca 6000 SEK plus att Navark.se ´s John Leonard ställde upp direkt när jag förklarade situationen om att jag behövde en båt för att låta SVT filma deltagarna inför reportaget i sydnytt som tog plats den 25 augusti.
Utan Palle och John hade jag inte skrivit ett dugg om detta just nu av det enkla skälet att det inte blivit av om de inte ställt upp!
Nu är Öresundssimmet att anse som etablerat och för mig som idag söndag precis har landat efter eventet känns det som att jag har skapat en milstolpe i Open Water simningens historia internationellt sett. Vi fick oerhört mycket uppmärksamhet ifrån media och jag har nära och kära som insett betydelsen av detta evenemang. Öresundssimningen mellan Kronborg & Pålsjöbaden har en oerhörd genomslagskraft ibland många då det är ett företag som pågått i över 100 år under mer eller mindre organiserade förhållanden. Samtidigt som att det är en dröm för många att genomföra Öresundssimningen så vill jag personligen se den drömmen förverkligas för de nio deltagare som strömmen tog och höll fast i.
Den av er som läser detta som tror att det är en smal sak att simma över Öresund bör nog tänka om...REJÄLT!!!
Tar strömmen dig och du hamnar ur kurs så är det stört omöjligt att komma till tätt riktning igen, ta två armtag framåt och du hamnar 2 meter i sida!
Jag bevittnade själv i ledningsbåten hur Lars Olvén, en tapper triathlet på 53 år låg i Öresund med sikte på en boj i farleden var han försökte komma till Pålsjöbaden. Jag och mina 2 räddningsdykare plus den simmare vi plockat upp som insett sina begränsningar begav oss för att kolla upp och räkna in deltagarna i långsam grupp och som var de som startade 30 minuter före de andra för att sedan återvända till Lars Olvén var han låg ensam och simmade med Dansken ifrån Helsingborgskanotiserna i en kajak som enda sällskap. Vi såg han ifrån båten hela tiden men inte hans riktning, men när vi återvände till samma plats var vi lämnat honom på ett ungefär så insåg vi faktum.
Efter ca 15 minuter så låg Lars Olvén kvar på e x a k t samma ställe som vi lämnade honom på! Han hade inte vad vi kunde se förflyttat sig en endaste meter!
Lars Olvén låg och simmade konstant motströms varpå jag blåste i visselpipan som var det medlet jag instruerat Öresundssimmarna att det var det enda det skulle lyssna på. Det var mycket radiotrafik, blipblop på VHF radio och båtljud så jag konstaterade att en hederlig traditionell visselpipa var det simmarna kunde lyssna på och i övrigt koncentrera sig på att simma.
Lars Olvén stannade upp och jag upplyste honom om att han skulle ta sikte på Hittarp var 5 Öresundssimmare redan hade hittat in. I detta läget hade jag 2 tappra räddningsdykare ifrån Helsingborgs dykarklubb DK Delfinen som ställde upp med sina bästa fridykare, oerhört skärpta killar som räknade in simmarna konstant och hjälpte mig att via radio från de andra två båtarna hela tiden veta exakt var varje simmare befann sig hela tiden, med hjälp av grabbarna och tjejen ifrån DK Delfinen och deras RIB i mellangruppen hade jag JÄRNKOLL och mer därtill! Helt underbart!
Vi följde sedan Lars Olvén i ca 20 minuter ifrån NAVARK ONE som var en Örnvik 620 Sport på babords sida medan han simmade in till bryggan i Hittarp och sedan fick vi efter lite skuggboxning simmarna på bryggan att fatta att de måste ta sig ut till NAVARK ONE genom att simma eftersom det är så långgrunt utanför hittarp att jag inte ens med ett djupgående på 80 cm kunde ta mig de 300 metrarna in. Vi försökte men fick flera gånger slå full back i maskin.
När vi väl sedan hade Hans Birgander, Jonas Mellby, Jonas Bergström, Stefan Fahlstedt och Lars Olvén i båten så ärade jag dem som äras bör. Medan vi gick mot Hittarp så släppte jag av simmaren som gett upp på NAVARK TWO, en Beneteau Antares 760 som styrdes av skepparen Fredrik Wahlgren och som var följebåt åt långsam grupp.
När jag hade alla de tappra simmare enligt ovan i båten som de facto hade simmat över sundet men hamnat i Hittarp så gav jag dem skjuts till Pålsjöbaden var jag kunde komma ända in till bryggan. Dock valde jag att rycka på axlarna och tala om för dem att de fick tyvärr simma in då jag tyckte det var för grunt för att gå in....
ALLA var mycket väl medvetna om att jag kunde komma in till bryggan då jag plockade upp dem där på morgonen torrskodda då jag skulle transportera dem över till Helsingör men jag tyckte att de skulle gå i mål i Pålsjöbaden. Först log en av dem, sedan log alla, därefter hoppade alla i och simmade iland. Därefter tog mina räddningsdykare Orio Johansson & Viktor Ferm på sig simfenorna och simmade in till stranden för den goda sakens skull.
De två var de enda av räddningsdykarna som fick bada den dagen!!!
Då Öresundssimmarna började närma sig rännan dök en välbekant båt upp och anslöt, det var sjöräddningens röd-gula RSS Ulla Karin som hade hörsammat mig och anlände med sina två besättningsmän för att bevaka evenemanget. Dealen var att de skulle haka på så länge de kunde vilket de gjorde. Jag skakar lite på huvudet när jag sitter här och skriver och tänker på varför RSS Ulla Karin lämnade oss...
I samband med det arrangemang jag drog arrangerade initierat av Andre Fält & Hanna Gustafsson så kom jag i kontakt med en person som hörde av sig till mig och kom med den fashionabla idén att han skulle ha 10 glada amatörer som skulle bröstsimma över Öresund samtidigt som vi hade vår simning. Låt oss kalla honom X. I min värld så red de på vågen av den stora mediauppmärksamhet vår simning hade fått och drog nytta av allt förarbete jag hade gjort i samarbete med sjöräddningen i Helsingborg & Helsingör, brandkårernas räddningsdykare i Helsingborg och Helsingör, Kustbevakningen i Helsingborg med Peter Widlund och Janne Pettersson i spetsen, Sjöfartsverkets Anders Alestam vad gäller myndigheter.
I situationen var vi var på väg ifrån utanför Pålsjöbaden till Lars Olvén så mötte jag, Orio & Viktor RSS Ulla Karin igen...
...bogserandes en segelbåt med sundssimmarna ifrån "X" var de bara gled förbi lite molokna, ingen hälsade tyvärr. Jag bryr mig väl inte om det på det viset men de verkade skämmas och hälsade inte ens på oss...surgubbarna...lite trist kan jag tycka. Vill de dra nytta av äkerhetsarrangemangen jag hade skapat runt mitt evenemang så visst, strunt samma, misförstå mig absolut inte. Hade jag fått ett anrop ifrån X grupp som inte hörde till vårt evenemang så hade jag inte tvekat att dra upp varenda en av mina simmare i de andra båtarna och stoppat hela tillställningen om det hade gällt att X´s simmare hade råkat ut för problem! INTE EN SEKUND!
Jag snackar ingen skit när jag säger att för mig var säkerheten allt!
Herrejösses, jag hade 11 av mina klubbkamrater i Öresund som jag umgåtts med hela året plus en del av den kärnan som jag umgåtts med i över 2 år då jag simmat med dem på antingen badhuset eller Filbornabadet i Helsingborg. Jonas Mellby som jag tog emot som SM general på Kalmar Järnman var en av dem jag hämtade upp i Hittarp, en man som jag spenderat åtskilliga timmar i bassängen med under 2 års tid och jag har tränat mycket precis som Jonas!
Säkerheten var allt och jag var som en fåraherde i Öresund, jag hade koll på var varenda simtokskalle var och mina räddningsdykare stod bara och rabblade siffror hela tiden så att jag emellanåt blev yr i pottan! Jag visste exakt var alla var under hela simningen, sanslöst när man tänker efter så här i efterhand hur jag kunde men tänker man till en gång till så var det inte så svårt. De andra 2 båtarna hade 6-8 par ögon som satt och hade hököga på alla sina simmare plus att de kajakister som var satta att hålla färdriktningen låg en meter ifrån sina simmare konstant.
Jag resonerade med mina två räddningsdykare och de var överens med mig att från tillbud till aktion hade det gått under en minut tills de hade varit i vattnet för att fiska upp en nödställd inom vårt synhåll som kan ha rört sig om ca 600 meter. Då lät det fullt rimligt, nu så här framför datorn låter det för bra för att vara sant. Vid eftertanke så hade vi verkligen så bra beredskap av DK Delfinens räddningsdykare!!! De är värda allt beröm deras frvilliga insats kan göra.
Vad jag nu glider in på är att sjöräddningen med RSS Ulla Karin som dök upp hos oss uttalade ifrån första början att OM de har möjlighet så närvarar de och får de ett nödanrop på VHF kanal 16 så blir de tvungna att lämna vilket jag inte funderade mycket över, jag var glada att de dök upp och när de försvann dök de upp nästa gång med en nödställd båt, förvisso med ett gäng molokna sundssimmare ombord från X´s gäng men bättre bortkommen än omkommen...
Hädanefter är det kotym att låta en hel del av inkomsterna ifrån dessa arrangemang gå till Sjöräddningen. Vi var i Öresund och tog hand om våra simmare under 3 timmar, Sjöräddningen befinner sig i beredskap 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, året runt!
Sjöräddningen baserar sin verksamhet HELT på frivilliga insatser av såväl aktiva som att de baserar sin verksamhet på donationer.
Ni som deltog i Öresundssimningen är jag tacksam om ni sätter in den slant ni känner för på det kontonumret ni tidigare fått via Facebooksidan. Detta för att vi ska kunna samla en FET check öronmärkt till Sjöräddningen på Råå.
Stöd gärna sjöräddningen genom att SMSa "SSRS" på 72900 så skänker du 100 kronor. http://www.sjoraddning.se/stod-oss/smsa-en-gava/
Vi avslutade hela vår simning med att äta en god måltid samt att erhålla en unik T-shirt som belöning, ni vet, -been there, done that, got the T-shirt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar